Porr för feminister? – igen.
Nu läste jag en artikel
till om sk feministporr. Vad alla de där förståsigpåarna och kulturpersonligheterna totalt missar är att efter alla dessa år är kvinnan fortfarande objekt. I det här fallet verkar det som de senaste trettio åren eller mer aldrig har hänt. För dem är porr fortfarande nakna kvinnor. Inte lesbiska alltså. Det är jättebra att lesbiska gör lesbisk porr för andra lesbiska. Jag menar de där så kallade feministerna som påstår att deras filmer med nakna kvinnor är bra porr.
Fel. Fel. Fel. För mig krävs det nakna killar. Den sortens gayporr handlar om snygga killar som har kul, inte fula gamla män som har sex med och förnedrar kvinnor. Den nakna (unga) manskroppen är attraktiv. Kvinnor är bara slappa och hängiga. Hur kan det vara sexigt?
Ja, ja, folk får väl tycka vad de vill, men jag tycker ändå att om man vill kalla sig feminist, varför inte låta bli kvinnokroppen? Bort med tassarna från våra kroppar.
Ny vecka, nya fic…
Här
hittar du min sida med Pip-Larssonsfanfic. Jo, du läste rätt. Jag har faktiskt skrivit två fanfic som bygger på den svenska tv-serien Pip-Larssons. Men oroa dig inte, de är helt barntillåtna, fast som vanligt här på min sida, så handlar det om lite allvarliga ämnen.
Fler fanfic på svenska
Nu är det här ett fandom som du garanterat inte hört talas om, men i alla fall… Här
hittar du min sida med fanfic som bygger på den finländska tv-serien Operation Stella Polaris.
Fler fanfic på svenska
Här
hittar du min sida med fanfic som bygger på den danska tv-serien Mordkommissionen.
Homosexuell Sherlock Holmes kan floppa för Guy Ritchie?
I alla fall enligt den här artikeln
.
Varför? Vad är det för fel med det? Ok, för att vara ärlig så är jag rätt petig, så jag kunde ju önska att det var några andra skådespelare (än Robert Downey Jr och Jude Law), men slash är alltid trevligt. Det kan lysa upp en dålig dag.
Långt där uppe
Häromdagen såg jag näst sista avsnittet av den brittiska tv-serien Being Human. Precis som allitd, har jag blivit hopplöst förälskad i en av huvudpersonerna, men eftersom han är en vampyr, är det nog mera skådespelaren jag är attraherad av. Så där är han, den senaste i en lång rad kändiskillar jag faller för. Jag faller för dem, men jag kan aldrig hoppas på att ens existera i samma värld som dem. Jonathan Bennett, Alexander Rybak och nu Aidan Turner är bara några få av de där killarna.
Och då slog det mig. De är allihop långt bortom vad jag kan hoppas på. Jag menar, självklart är de där skådespelarna och sångarna det, och det är inte riktigt det jag menar. Jag tänker mig alltid den typen av kille i verkligheten, i närheten av mig, och ibland märker jag att, ja, den typen av kille skulle kunna vara precis nätt och jämnt inom räckhåll för mig, om jag har tur. Men inte de flesta av dem. De är långt bortom och utanför vad jag kan vänta mig. Det är en deprimerande tanke. Jag menar inte att de har andra intressen eller ens att de uppenbarligen är mycket mer utåtriktade och lyckade än vad jag är. Det är mycket mer än så. Killar av den typen – än en gång menar jag snygga, charmiga, intressanta killar, också utanför kändisvärlden – skulle gå rakt förbi mig utan att ens se mig.
Jag vet inte riktigt vart jag försöker komma med det här, men det gjorde mig lite ledsen. De skulle inte ens ge mig en chans. De som jag faktiskt träffas är oftast antingen inte intresserade av mig alls, eller så är jag inte intresserad av dem. Om det blir mer än så, då när vi går vidare var för sig, slår jag vad om att det inte finns en lång rad av tjejer som väntar på att få fånga de där killarna. Så jag antar att vi är B-laget, om det ens finns tillräckligt många bokstäver i alfabetet för såna som oss.
Inte riktigt så som jag trodde att mitt liv skulle bli, när jag var femton eller sexton, men det är väl bara så det är.
Flera fic…
Här hittar du min sida med fanfic som bygger på den svenska tv-serien Kommissionen.
