Att skriva för minoriteten
Under årens lopp har jag haft bokstavligt talat tusentals läsare, men av dem, har nästan ingen lämnat en kommentar. Av de här få personerna, har några få gett mig väldigt positiv feedback. Frågan är, varför kommenterar inte fler av mina läsare? På sista tiden har jag kommit fram till att de flesta inte tycker om det jag skriver. En annan anledning kan vara att de tycker jag skriver för långa berättelser. En del kanske faktiskt gillar mina berättelser, men är för lata eller inte bryr sig tillräckligt mycket för att kommentera. Men även om det här är bidragande faktorer, kan jag bara dra slutsatsen att det jag skriver inte är omtyckt av särskilt många människor.
Det är nedslående, för jag skriver ju inte så här bara för att jag inte kan bättre, fast det kanske är en del av sanningen, det måste jag vara beredd på, men för att jag faktiskt tycker om den här typen av berättelser. Det är vad jag föredrar att läsa. Jag skulle läsa ännu mer liknande saker, om det fanns, och det gör det ibland. De böcker jag köper är ofta okända för den stora läsande allmänheten, fast jag läser ganska vanliga genrer och undergenrer – deckare, spänning, fantasy, historiskt.
Det finns inte mycket jag kan göra åt mina berättelsers popularitet, eller snarare brist på detsamma. Men jag vet i alla fall en sak: Jag tänker fortsätta skriva det jag tycker om att läsa. Om ingen annan tycker om det, så ok. Det kan jag leva med. Jag har faktiskt aldrig väntat mig något annat. Hoppats, men inte väntat mig.
Vad är historiskt – egentligen?
Eftersom jag skriver historiska berättelser, började jag undra var gränsen går. Vad är en historisk berättelse? När det gäller fanfiction, antar jag att det beror på vilken tid fandomet utspelar sig i, men frågan kvarstår. Vid vilken tidpunkt blir något historiskt?
Det finns säkert flera olika sätt att se på saken. Bland annat beror det säkert på hur gammal du är. Här är ett exempel: för ett antal år sen gick den amerikanska tv-serien Drömmarnas tid. Jag försökte övertala min mamma att titta på den också. Hon sa nej. Men, insisterade jag, den är historisk. Nej, det är den inte, sa hon.
När det gäller mitt eget skrivande har jag bestämt mig för att betrakta en berättelse som utspelar sig på 1980-talet är historisk, men en som utspelar sig på 1990-talet är det inte. Om några år kanske det ändrar sig, men just nu är det min avgränsning. Jag har visserligen minnen från 1980-talet, men jag säger ändå att den är historisk. Det hände ju för så länge sen.
Håller du med? Vad är din definition av en historisk berättelse (tv-serier, filmer osv)?
