Uppdaterad site
Nu har hela siten fått en rejäl ansiktslyftning. Min syster har gjort ett jättejobb, och nu är det äntligen klart! Utseendet kom jag på, mer eller mindre, men min syster la till lite dekorationer så det ser ännu snyggare ut. (Om jag nu får säga det själv.)
Välkommen in och ta en titt!
Tretton på dussinet
Jag brukar känna det så här ibland. Att det jag skriver är dåligt och tråkigt och helt saknar originalitet. Ibland är jag mer hoppfull. Men… Sanningen är den att jag vet att det finns massor av tjejer som jag själv, en del väldigt unga, en del lite äldre, som skriver om nästan samma ämnen och teman som jag. Många av dem skriver lika bra eller bättre.
Vad har jag att komma med egentligen?
När jag tänker så här vet jag bara att jag aldrig kommer att få mina böcker publicerade. Vem skulle vilja läsa dem?
Fast så tänker jag att många andra, sämre författare inte bara är publicerade utan också säljer som smör. Då tänker jag varför inte jag? Om de lyckas, kan väl jag. Jag är kanske till och med något bättre än de här författarna som jag inte ska nämna vid namn. De kanske tillhör dina favoriter. Det sista jag vill är att förolämpa läsarna.
I slutändan vet jag bara en sak och det är att jag inte vet någonting. Det är en betydligt intelligentare person än jag som hittat på det där, men det är i alla fall sant.
Kvinnor som älskar bögar
En kvinna som heter Linda Leopold har just kommit ut med en bok som heter Kvinnor som älskar bögar.
DN skriver intressant om boken.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=714349
I artikeln berättas om olika typer av ”faghags”. Alltifrån den ”traditionella” faghagen som går på gayklubbar och klär och sminkar sig som en transa, via unga tjejer som älskar bögporr, till kvinnor som är gifta med homosexuella män.
En förklaring till att fler kvinnor tycker om bögporr verkar vara att man är trött på den traditionella underordningen av kvinnor i vårt samhälle. Den förklaringen tror jag på. Det kan naturligtvis finnas fler. Överhuvud taget tycker inte jag att kvinnor som tycker om bögporr på något sätt ska behöva ursäkta sig. Män gillar ju lesbisk porr. Om det är ok, borde det ju vara samma sak tvärtom.
Slash, inklusive dess japanska variant yaoi nämns också i artikeln.
Allt det här verkar vara en trend som kommer mer och mer. Jag kan inte låta bli att tycka att det är ett litet positivt tecken i allt negativt i vårt samhälle.
Själv känner jag igen en hel del. Inte det där med att klä upp sig och sminka sig som en transa, men en del av det andra.
Dessutom, personligen är jag inte alls enbart en faghag. Jag gillar också, minst lika mycket, mjuka, snälla, undergivna heterosexuella killar. Man kan säga att jag helt enkelt gillar de flesta sorters killar, utom de stöddiga, dominanta.
Skriver original igen
Men det blev inte så bra som jag hade hoppats. Kanske höll inte idén jag hade, fullt ut. Jag får kämpa på. Skriva mer original, innan jag kan koppla av igen med fanfiction.
En period var jag rätt nöjd med det mesta jag skrev. Jag hade flyt. Men nu har jag visst tappat det.
Om bara kreativiteten kommer tillbaka, ska jag förhoppningsvis få fler, intressanta idéer som fungerar. Jag får hoppas det.
Fast jag kanske ska se det på ett annat sätt. Nu har jag ju kommit igång i alla fall. Den här första novellen var bara lite uppvärmning. Nästa blir jag nog lite mer nöjd med.Tags:
Betaläsaren som försvann
En gång för inte så väldigt länge sedan hade Tonica faktiskt en betaläsare. Det var bara en, men det betyder ändå mycket att ha en annan person som granskar ens berättelser. Bäst av allt är om personen i fråga (ok, man kan lika gärna tala klartext – tjejen det handlar om) kan det fandom som berättelsen utspelar sig i. Om det är en originalberättelse kan ju betaläsaren peka ut stavfel och grammatikfel. Förhoppningsvis.
Min betaläsare (jag ska inte nämna några namn) tröttnade helt enkelt. På mina berättelser, på mig, jag vet inte, något var det säkert. Nu känns det jätteledsamt att inte ha någon publik alls längre. Visst droppar det in en och annan besökare fortfarande, men nästan alla (av de få som kommer) stannar i ett par sekunder.
Tydligen har jag inte lyckats att nå ut till publiken. Eller så skriver jag sämre. Eller kanske har läsarna tröttnat på det jag skriver. Jag vet faktiskt inte vad problemet är. Det känns nästan overkligt att min hemsida – Agri Sublunares – fd The Sublunar Fields – fd Tonica’s World – en gång fick in hundratals besökare varje vecka.
Mina fics finns omnämnda på en del stora fandomsiter. Ja, utan att jag först hörde av mig och bad att få byta länkar med dem. Men jag la genast dit deras länk om jag inte redan hade den i min länksamling, fast det hade jag oftast. Två personer har använt mina fics i sina avhandlingar.
Och nu vill ingen se åt mina berättelser. Det känns lite sorgligt, men så är det väl. Jag hade tänkt att göra en videopodcast (alltså en liten film) och lägga på siten. Det kanske skulle kunna locka tillbaka läsarna. Om det inte redan är för sent. Förresten var det jag och min betaläsare, med lite hjälp från en och annan (vad hette det nu igen – jo, nu minns jag) kompis, som skulle spela in filmen. Ok, glöm det.
Det här inlägget kunde lika gärna ha kallats Läsarna som försvann. Fast nu räcker det med eländet. Skriva är nämligen fortfarande det bästa jag vet och läsa det näst bästa, även om det låter lite internt att sitta och läsa sina egna berättelser.
Svenska tjejers sexvanor
Nuförtiden läser jag nästan inget annat än om svenska tjejers sexvanor, och det är inte det jag är mest intresserad av när jag tittar i tidningarna! Men överallt står det.
De gillar att bli tvingade, gärna av ett helt gäng killar. Hårda tag, dvs från killen mot dem. Och så naturligtvis lesbiskt sex. Alltså inte lesbiska tjejer. Heterosexuella. Det jag inte fattar är hur heterosexuella tjejer kan gilla sånt. Ligger inte det i begreppet heterosexuell, att man gillar motsatta könet?
Är det bara jag som gillar andra typer av hårda tag? Alltså av mig, mot killen? Eller… när vi nu diskuterar sånt här – killarna. 
Är jag ensam om att tända på att se två eller flera snygga killar vara tillsammans, eller åtminstone kyssas?
Jag är visst hopplöst töntig och ”ute”. Fast… om jag nu är den enda helt heterosexuella tjejen kvar – (inte riktigt sant, jag känner åtminstone en tjej till som är som jag), borde det då inte bli fler killar kvar till mig (oss)?
Man kan ju alltid hoppas. Och alla ni andra. Lycka till. Hoppas ni får mycket kul i livet. Om bara ingen oskyldig blir skadad, hoppas jag att alla ska få som de vill. Och så – låt mig få några av killarna som ni ju ändå inte vill ha…
Ordförklaringar
Vad betyder egentligen yaoi? Jag har aldrig funderat på det, men när jag nyligen läste en artikel om det, insåg jag att det är en form av bokstavsförkortning – akronym. Det betyder (översatt från japanskan till engelska): ”no climax, no punch line, no meaning”. Man skulle kunna säga att det är samma sak som en PWP-berättelse (det betyder plot? what plot? – med andra ord det har ingen handling, allt är bara en skildring av hur två läckra killar har sex med varandra). Men tydligen har en del humorister lyckats utläsa en annan förklaring av uttrycker yaoi – nämligen något som betyder ”Stop!” My butt hurts!”. Den som hittade på detta har uppenbarligen inte läst speciellt mycket slash… Att det gör ont är aldrig en ursäkt för att sluta.
Jag kom just på att slash kanske inte heller har förklarats tillräckligt. Slash är ett / vilket står för pairing. Av någon anledning har slash kommit att enbart betyda ett förhållande mellan män, fast man alltid kan beskriva den pairing man skriver om så, även när man har ett sk het adultförhållande. Femslash (eller femmeslash) bygger naturligtvis på grunduttrycket slash. Ett tidigt exempel på slash är vad fansen kallar K/S alltså Kirk/Spock. De kommer från Star Trek TOS (The Original Series) ifall herrarna skulle vara obekanta. Man skulle alltså aldrig kalla en Kirk/Uhura eller en Spock/Chapel-berättelse för slash. Varför vet jag inte.
Dessutom sägs det, men jag tror inte på det, att slash vanligen är mer sexuellt detaljerade berättelser. Det finns nämligen slash som inte innehåller ens en kyss. Poängen är bara att kärlek förekommer mellan två män (eller pojkar). De behöver inte göra något, bara de känner det så. Jag tror till och med att obesvarad kärlek faller under slash.
Varför jag skriver
Jag skriver för att jag hela tiden har huvudet fullt av berättelser. Jag funderar alltid på ”om det var så här istället…” En författare har total kontroll över sin skapade värld. Eftersom jag själv saknar kontroll över mitt liv, hur mycket jag än försöker och kämpar, vill jag ha den kontrollen någonstans.
Att skriva är att skapa, och jag kan inte skapa något annat.
Dessutom är språk mitt liv. Jag älskar att lära mig språk, men än så länge kan jag bara skriva på två språk. Om jag fick önska mig, skulle jag vilja kunna skriva på alla mina språk, men jag inser att det egentligen bara är de två jag redan kan som jag verkligen har ”användning” för.
En anledning till att jag skriver (och skapar berättelser inne i huvudet) är att jag inte står ut med mig själv som jag är, eller mitt liv som det är. När jag skriver skapar jag om min verklighet så jag kan stå ut med att leva.
Jag skriver för att det är en av de mycket få saker som gör mig glad och stolt över mig själv. Det är en av de få saker jag är bra på. Alltså får det mig att känna mig lyckad, enligt mina egna kriterier. Och det är det enda sättet att känna sig lyckad.
Jag älskar att foga ihop handlingen och utveckla karaktärerna. Trots att jag älskar språk, är det ändå handlingen, karaktärerna och deras interaktion som intresserar mig mest.
När man skriver kan man lägga in sina åsikter, som ingen någonsin frågar efter, i berättelsen, och på så sätt få sagt vad man tycker, och kanske också påverka andra. Om man ser på de litterära verk som överlevt genom historien, har de haft ett enormt inflytande på eftervärlden, även om samtiden ignorerade dem och dess författare. Jag kan lämna efter mig något som består.
Jag skriver för att det är nästan det enda som kan få mig att glömma omvärlden. Att skriva får mig att försvinna in i en annan och bättre värld.
Att lära sig saker utvecklar hjärnan, men att skapa saker gör det också. Och om man lär sig saker som man kan ha användning för i sitt skrivande är det till dubbel nytta.
Det man skriver kunde aldrig någonsin ha skrivits av någon annan människa. Det är alltid helt unikt för författaren. Att skapa något som är unikt är en fantastisk känsla.
Synen på homo- respektive heterosexualitet i fandom
Att jag ändå i en serie humoristiska berättelser baserade på tv-serien Will & Grace parar ihop Jack och Karen har sin komplicerade och roliga förklaring i mitt fic. Jag påstår inte alls att Jack inte är homosexuell. Det är han uppenbarligen. Därför är han naturligtvis inte ihop med Karen på vanligt sätt. Att han ändå är det är som sagt en lång och komplicerad historia.
Will däremot, uppfattar jag som en bög med heteroprocent. Han är uppenbarligen fortfarande svag för Grace och precis som en heterosexuell man är han fascinerad av lesbiska undertoner mellan kvinnor. Man får ett intryck av att Will gärna skulle levt i en kultur där det var acceptabelt att vara gift och ändå ha sexuella relationer med män vid sidan av. Jag föreställer mig att det finns många sådana män i verkligheten också.
Det är faktiskt rätt egendomligt att fast det är både vanligt och accepterat inom fanficvärlden att göra en heterosexuell karaktär homosexuell är motsatt process helt och hållet tabu. När jag parar ihop Will och Grace – inte för att jag på något sätt är en shipper (alltså en som är för ett särskilt förhållande – ”ship” alltså relationship i praktiken alltså en pairing) – får jag genast en massa upprörda kommentarer. ”Det där skulle aldrig kunna hända!”.
Nu råkar det vara så här att jag innan jag skrev berättelserna frågade min homosexuella/bisexuella/sexmissbrukande vän om råd. Jag kontrollerade också vad Minotaur hade att säga om det. Minotaur, ifall du inte känner till honom, är något så ovanligt som en homosexuell man som skriver fanfiction. Han har en stor site med råd till slashförfattaren, skrivna av en homosexuell man, som sagt. Enligt Minotaur, är det vanligt att homosexuella män under inflytande av alkohol hamnar i säng med kvinnor. Varför förstår inte jag, men om det nu är så, varför skulle inte Will kunna ha sex med Grace? Han slutar inte att föredra män, men han kanske får upp ögonen för att sex med en viss speciell kvinna faktiskt kan vara bra också.
Det står faktiskt en kommentar till det här svaret – att homosexuella män kan ha sex med kvinnor. Den går ut på att man ska akta sig för att skriva något homofobiskt. Om det nu är därför man vill ”omvända” en gaykaraktär. Vad ingen tycks tänka på är att det faktiskt kan finnas heterofobiska tendenser ute i fanficvärlden.
Jag är inte homofobisk, och att jag själv inte läser femslash/femmeslash – berättelser om sex och/eller kärlek mellan kvinnor är inte att jag tycker det är principiellt fel utan det är helt enkelt så att det inte är min grej. Det intresserar mig inte. Deathfics gör det inte heller och inte renodlade songfics heller. Jag läser inte heller fics med ”fel” pairing, utifrån min uppfattning, eller fanfiction baserade på fandom jag inte tycker om. Det är ju jag som är ”kunden”. Ska inte jag ha rätt att bestämma själv vad jag läser?
Nu är jag ju inte betaläsare (en som korrekturläser och kommenterar någons berättelser), men om jag varit det, skulle jag självklart ha läst och kommenterat en femslashberättelse. I och för sig vet jag inte hur mycket mitt omdöme skulle vara värt eftersom jag aldrig läser femslash i vanliga fall, men jag skulle i vilket fall som helst kunna kolla stavning, grammatik, handling, karaktärsbeskrivning mm.
I verkligheten önskar jag alla som hittar den partner de kan trivas med lycka till. Hoppas de blir väldigt lyckliga. Det här gäller självklart bara de par som består av två vuxna, normalbegåvade människor, eller – två vuxna förståndshandikappade. Ingen borde få utnyttja barn, djur, förståndshandikappade, mentalsjuka, senildementa eller döda personer. Om någon skulle råka falla för ett par damskor eller något annat föremål så får väl personen i fråga hållas. Ingen blir i alla fall lidande.
Jag vet inte om det är sant men efter vad jag har hört, har flera män faktiskt uttryckt önskemål om att få gifta sig med t ex motorcykeln eller sin stora fina tv. Jo, det är sant. Nu vet inte jag om det är rätt att gifta sig med en pryl, men om de nu tänder på prylarna i fråga blir ju som sagt ingen lidande på det.
En slashberättelse blir till
Många gånger finns det manliga huvudpersoner i olika fandom som jag tycker är enormt sexiga och fascinerande, men jag skulle aldrig själv vilja ha dem, om de nu fanns, och jag hade en chans att få dem. Däremot skulle de passa bra ihop med en annan manlig karaktär. Det är ett av de motiv jag har för att skriva slash. Till exempel kan man ställa några frågor.
Är han snygg? Är han trevlig? Är han intressant i övrigt?
Ok. Om han är det, passar han ihop med en kvinnliga karaktär som jag kan identifiera mig med?
Även om det inte existerar någon sådan i fandomet, går det alltid att hitta en i ett annat fandom som passar bra ihop med den första killens. Det kallas crossover, förresten. Annars går det också bra att hitta på en originalkaraktär. Eller – det går kanske inte bra, men det går. Läsarna har en tendens att sakna intresse för originalkaraktären, och det har jag förståelse för. Ibland väljer jag ändå att använda mig av en. Det kan behövas en originalkaraktär av någon speciell anledning.
Men om det inte går, då kanske det finns en manlig karaktär i fandomet som man kan para ihop killen med. Jag går inte in på de fanfic som inte kräver någon sk pairing alls. Pairing innebär vilka två som blir ett par i ficet. Vissa typer av fanfic passar inte till het adult (heterosexuella relationer) eller slash. Men om det nu är ett som passar till någon form av pairing, kan det vara så att en man jag som sagt finner attraktiv, men ändå helt olämplig för mig, eller snarare mitt alterego, ändå kan passa ihop med en annan manlig karaktär.
Varför är svårt att förklara. En anledning kan vara att jag själv absolut inte kan tänka mig att vara undergiven i ett förhållande. Följaktligen kan jag inte tänka mig att beskriva ett sådant förhållande. Däremot kan jag, även om det inte alltid passar, ha en man som undergiven, i det här fallet till en annan man. Även om mannen i fråga inte är direkt dominant, kan han ändå vara för tuff och utåtriktad, och av samma anledning anser jag inte att han passar ihop med någon kvinna.
Mannen kan också ha en uppenbart homosexuell framtoning. Då ger sig naturligtvis pairingen av sig själv. Han måste ha en manlig partner.
